Hallå där kött och blåbär! (typ?) Citat av Juan Banan.

Kom till skolan helt i vanlig ordning vid halv nio, men efter tio minuter och ingen lärare fick vi lov att gå och kolla med rektorn vad som står på. Av rektorn får vi reda på att läraren är sjuk och att vi ska infinna oss i datasalen.
Jahapp, vi kommer dit, och sätter oss. Vad ska vi göra nu? Ingen gjorde någonting och vi höll på med det ända tills våran gamla engelskalärare dök upp, och blev helt till sig när hon såg att vi satt i salen som hon bokat åt sin klass! Efter lite förklaringar så lugnar hon ner sig och vi får håltimme. Nästa lektion var 10:30, nästan två timmar senare.

Vi beslutar att gå ner till rektorn och hoppas på lite sympati och att man kanske skulle kunna få ledigt de två sista lektionerna, vi hade nämligen en till håltimme på drygt två timmar lite senare. Men icke sa nicke, det kunde han inte gå med på. Men vad ska vi göra här i fyra timmar då?... Hans svar blev: När jag var som er skulle jag ha satt mig och skrivit ett brev till min gamle mormor . . . eller gömt mig i ett hörn och läst en bok. Okej, du är inte som vi.

Rådfrågning av en annan lärare resulterar i svaret: Ta på er termobrallor och gå ut på fotbollsplanen med en termos med varm choklad, det skulle jag gjort. Skulle inte tro det.

Tillslut drog vi i alla fall iväg till stan...

Tillbaks i skolan, 50 minuter svenska och sen åter en sån där härlig tvåtimmarsrast. Som klassens förhandlare i sådana här lägen gick det nu bättre för mig, och vi flyttade fram spanskan, våran sista lektion, lite drygt en timme, så vi fick sluta innan klockan ett.

Gav mig ner på stan och gjorde det jag skulle, plus att jag hängde undan en underbar skinnjacka åt mig själv, (A), som mamma borde vara på väg hem med nu. Tidig julklapp, hehe. Bild kommer!

Hoj hoj!